Läkemedel är det som tonårsföräldrar framför allt inte bör lämna framme hemma. Det gäller också de vanliga receptfria värktabletterna i köksskåpet, som paracetamol och ibuprofen. Ändå förvarar bara ungefär en av tio föräldrar till tonåringar sina mediciner så att barnen inte kommer åt dem. Hälften av föräldrarna känner inte heller till att receptfria preparat används vid självskadebeteende.
Skälet till att förvaringen spelar så stor roll är att självmordsförsök bland unga ofta sker i stunden. Om tabletterna inte finns inom räckhåll, hinner impulsen ibland gå över.
Värktabletterna som ingen räknar som farliga
Siffrorna kommer från en undersökning som Novus gjorde bland omkring 1 000 tonårsföräldrar. Den visade ett tydligt glapp mellan vad föräldrar oroar sig för och vad som faktiskt står i skåpen. Receptbelagda mediciner, som sömntabletter eller starka smärtstillande efter en operation, uppfattar de flesta som något man ska vara försiktig med. En burk alvedon i kryddlådan ser däremot ut som vardag.
Just det vardagliga gör de receptfria preparaten riskabla. De finns i nästan varje hem och ofta i flera förpackningar. Ingen håller räkningen på dem, och ingen märker om några tabletter försvinner. 50 procent av föräldrarna i undersökningen visste inte att sådana läkemedel används när unga skadar sig själva.
Hur det blev så här är lätt att förstå. När barnen var små låste många in allt, från diskmedel till hostmedicin. Barnsäkra lock och höga hyllor var självklara. Sedan växte barnen upp, lärde sig läsa varningstexter och slutade stoppa saker i munnen. Då kändes låset överflödigt. Risken försvann dock inte med åldern. Den bytte bara form, från olyckshändelse till något som kan vara avsiktligt.
Därför bör tonårsföräldrar inte lämna mediciner framme hemma
Giftinformationscentralen, som svarar på frågor om förgiftningar dygnet runt, har länge påpekat två saker. Tonåringar ska inte ha fri tillgång till läkemedel. Redan relativt små mängder av vanliga preparat kan dessutom ge en livshotande förgiftning. Kombinationen är det som gör förvaringen viktig. Farliga ämnen finns nära till hands i en period av livet då humöret kan svänga snabbt.
Tonårshjärnan är fortfarande under utveckling. Den del som planerar, bromsar och väger konsekvenser mognar sist, ofta inte förrän en bit upp i tjugoårsåldern. Känslor kan därför ta över snabbare än hos en vuxen. Ett gräl, ett uppbrott eller en förnedrande händelse i skolan kan leda till ett beslut som tas på några minuter. Därför fungerar ett hinder, även ett enkelt, som en tidsbuffert. Den som måste leta, hitta en nyckel eller fråga någon får tid att tänka om.
Myten om att den som vill ändå hittar ett annat sätt
En vanlig invändning är att det inte spelar någon roll var tabletterna står, eftersom en ung människa som verkligen vill skada sig hittar andra vägar. Det stämmer dåligt med hur självmordsprevention fungerar. Att göra det svårare att komma åt farliga medel är en av de mest etablerade förebyggande åtgärderna, både i Sverige och internationellt. Förklaringen är just impulsiviteten. Många som överlevt ett försök beskriver att beslutet kom plötsligt. Kommer de förbi den akuta stunden, är det långt ifrån säkert att de gör ett nytt försök.
Receptbelagda läkemedel är lika viktiga att låsa in. Poängen med undersökningen är att det är de receptfria som faller bort ur tanken.
Från öppen hylla till låst låda på en kväll
Det krävs ingen stor ombyggnad. För de flesta hushåll räcker det med en genomgång och en låsbar förvaring.
- Samla allt på ett ställe. Gå igenom badrumsskåp, köksluckor, nattduksbord, handväskor och bilens handskfack. Många hittar fler förpackningar än de trodde.
- Rensa ut det gamla. Överblivna och utgångna mediciner kan lämnas in på apoteket. Då försvinner de ur huset för gott.
- Skaffa något som går att låsa. Ett medicinskåp med lås, en låsbar kassett eller en förvaringsbox med sifferkod fungerar. Boxar med kodlås är praktiska eftersom det inte finns någon nyckel att tappa bort eller lämna i låset.
- Köp mindre förpackningar. Det behövs sällan en storpack värktabletter. Färre tabletter hemma innebär mindre risk.
- Tänk på dagliga mediciner. En dosett som står framme på diskbänken är lätt att glömma. Förvara den tillsammans med resten, eller håll den på en plats som bara du kommer åt.
Oåtkomligt betyder alltså låst, inte bara högt upp eller bakom en lucka. En sextonåring når översta hyllan lika lätt som du. Tänk också på andra hem där tonåringen ofta är, som hos mor- och farföräldrar eller hos den andra föräldern vid växelvis boende. Där står medicinerna ofta ännu mer öppet, eftersom ingen där tänker på tonåren.
Hur du förklarar förändringen är upp till dig. Det behöver inte bli ett förhör. Många föräldrar säger helt enkelt att de har läst om säker förvaring och bestämt sig för att låsa in allt. Det stämmer, och det pekar inte ut någon.
Signalerna som gör att du bör prata nu
Låsta skåp minskar risken, men de ersätter inte kontakten med tonåringen. Vissa förändringar är värda att ta på allvar, särskilt om flera dyker upp samtidigt eller håller i sig i veckor. Det kan vara att tonåringen drar sig undan vänner och slutar med sådant som brukade vara roligt. Sömnen kan bli rubbad, åt ena eller andra hållet. Skolresultaten kan rasa. Tonåringen kan prata om att inte orka, om att vara en börda eller om att allt vore enklare utan hen. Oförklarliga sår, långa ärmar mitt i sommaren eller tomma förpackningar är tydligare tecken.
Många föräldrar är rädda för att väcka tanken genom att fråga. Forskningen visar motsatsen. Att fråga rakt ut om tonåringen har tänkt på att skada sig eller ta sitt liv ökar inte risken. För många blir det i stället en lättnad att någon ser dem. Fråga lugnt, lyssna mer än du pratar och undvik att genast komma med lösningar.
Här finns hjälp
Akut fara eller misstänkt förgiftning: ring 112. Frågor om läkemedel och förgiftning som inte är akuta: Giftinformationscentralen, 010-456 67 00. Rådgivning om psykisk ohälsa: 1177. Självmordslinjen hos Mind: 90101, dygnet runt. Barn och unga kan själva kontakta BRIS på 116 111.
När tonåringen drar sig undan och du själv börjar tröttna
Mycket av det som oroar föräldrar under tonåren är helt normal utveckling. En tonåring som stänger dörren, himlar med ögonen och hellre är med kompisar än med familjen håller på att bli en egen person. Avståndet är en del av frigörelsen och behöver inte betyda att något är fel. Svårigheten för föräldern är att skilja det vanliga tonårstrotset från tecken på verklig ohälsa. Ofta hjälper det att titta på helheten. En tonåring som är kort i tonen hemma men fungerar i skolan och med vänner mår oftast bra.
Föräldrarnas egen ork påverkar relationen
En utmattad förälder har svårare att vara lugn när det blåser. Irritation föder irritation, och snart har familjen fastnat i ett mönster där varje samtal blir ett bråk. Det är vanligt och inget att skämmas över. Flera kommuner erbjuder föräldrakurser för just den situationen. Höganäs kommun är ett exempel. Där finns Ledarskapsträning för föräldrar, LFT, ett evidensbaserat program med nio gruppträffar. Evidensbaserat betyder att metoden har utvärderats i studier och visat effekt. Fokus ligger på konkreta verktyg för att bryta negativa mönster, inte på att ta hårdare tag. Hör med din egen kommun, vårdcentral eller elevhälsan på skolan vad som finns där du bor.
Gör genomgången innan december
Läkemedelsverket och Giftinformationscentralen brukar varna extra inför jul och nyår. Det är en period då många unga mår sämre. Rutiner försvinner, familjekonflikter blossar upp, alkohol finns i huset och skolans stöd är stängt i flera veckor. Samtidigt köper många hushåll på sig extra värktabletter inför helgerna.
Oktober är därför en bra månad att ta tag i det här, när inget är akut och ingen behöver undra varför. Lägg en kväll på att samla ihop allt från skåp, väskor och lådor. Lämna det gamla på apoteket och lås in resten. Hälsa gärna på hos mormor med samma fråga. Det är en av få åtgärder där en förälder kan minska en allvarlig risk helt på egen hand, utan att tonåringen behöver göra någonting alls.