Hur mycket barn får i veckopeng ska sättas efter ålder och efter vad barnet själv förväntas betala, enligt expertens fem tips som nu lyfts fram. Ett lågstadiebarn klarar sig med några tior i veckan, medan en tonåring som ska köpa fika, biobiljetter och presenter behöver betydligt mer.
Så mycket får barn i veckopeng efter ålder
Beloppet styrs av två saker: barnets ålder och vad hen ska bekosta själv. Ju fler egna utgifter du flyttar över till barnet, desto högre måste pengen vara. Annars blir det bara mindre pengar, ingen övning i att planera. Tabellen nedan är en uppskattning byggd på hur svenska familjer brukar lägga sig och på principen att pengen ska täcka barnets egna inköp. Räkna om den efter er egen ekonomi.
| Ålder | Rimligt belopp (uppskattning) | Vad barnet kan bekosta själv |
|---|---|---|
| 6–8 år | 20–30 kr/vecka | Godis, en liten leksak, klistermärken |
| 9–11 år | 40–60 kr/vecka | Fika, serietidning, sparande till något större |
| 12–14 år | 80–120 kr/vecka, eller 350–500 kr/månad | Bio, snacks, mobilspel, present till kompis |
| 15–17 år | 500–1 000 kr/månad | Kläder, uteätning, resor i stan, egna prenumerationer |
För en tolvåring ligger alltså ungefär hundralappen i veckan nära det rimliga, förutsatt att hen faktiskt betalar sin fika och sina biobiljetter själv. Får barnet allt det ändå av dig blir samma summa ren fickpeng, och då är hälften mer logiskt.
Runt tolv–tretton år är det också läge att byta från vecka till månad, eftersom pengar som ska räcka i fyra veckor kräver planering på ett annat sätt.
I de fem tipsen från Oskarshamns-Nytt betonas att förutsägbarheten är det som gör pengen lärorik: barnet vet vad som kommer och när, och kan därför räkna framåt.
Fem tips för att ge veckopeng på rätt sätt
Veckopeng blir ett läromedel först när den kommer med tydliga villkor. Fem principer som går att införa redan vid nästa utbetalning:
- Bestäm vad pengen ska täcka och säg det högt. Skriv gärna ner listan på kylskåpet. Utan den vet varken du eller barnet vem som betalar nästa biobiljett.
- Betala samma dag varje vecka eller månad. Glömmer man bort utbetalningen och fyller på extra mitt i veckan lär sig barnet att tjata istället för att planera.
- Låt pengarna ta slut. Jobbigt för föräldern, men nyttigt för barnet. Bättre att lära sig det vid tolv än vid tjugotvå.
- Dela summan i två delar, en att spendera och en att spara. En egen sparburk eller ett eget konto gör målet synligt, och barnet ser att stora köp går att nå utan att du betalar.
- Koppla inte pengen till vanliga hemsysslor. Disk och sopsortering är familjens gemensamma ansvar. Vill du belöna arbete, gör det med extrauppdrag utöver det vanliga: rensa rabatten, tvätta bilen.
När barnet blir äldre kommer frågorna om större summor, och då är det bra att redan ha pratat om hur pengar faktiskt kostar pengar. Vad som gäller när man lånar är en naturlig fortsättning på samma samtal. Sparandet i punkt fyra är den enklaste ingången: barnet som väntat i tio veckor på ett spel förstår poängen med ränta snabbare än den som fått allt direkt.
Sätt beloppet efter barnets utgifter, inte efter grannens
Det är barnets egna utgifter som ska styra summan, inte vad kompisarna får i veckopeng. Har ni bra marginal kan ni gärna flytta över kläd- och fikabudgeten till tonåringen och höja pengen i motsvarande grad; är kassan tight sätter du en låg summa och håller den, för en liten summa som kommer regelbundet lär barnet mer än en stor som dyker upp då och då.